Att gatukonst/streetart är lättare än graffiti att ta till sig för gemene man är ingen nyhet. Troligen är det på grund av att streetart serverar betraktaren med något som denne kan förstå eller åtminstone tror sig förstå. Detta genom att leka med mötet av två ytterligheter, sy en halsduk till en staty, placera en egensnickrad hund i en rondell, klistra upp bilder av rådjur eller spraya en pingvin i en tunnel.
När betraktaren förstår sig på verket så känner denne sig inkluderad och kan lättare uppskatta det denne ser. Här finns en stor skillnad jämfört med graffiti som i motsats till streetart är direkt exkluderande genom sitt fokus på bokstäver och pseudonymer som i de flesta fall inte innefattar ett budskap på samma sätt som streetart ofta gör. Till saken hör också att gemene man ser fler tags än publikfriande pieces vilket såklart gör att man uppfattar graffiti som synonymt med enbart tags, vilket i sin tur gör att graff inte kan konkurrera om allmänhetens uppskattning på samma sätt som streetart.
Oavsett om betraktaren känner sig inkluderad eller inte så är både graffiti och streetart i dagsläget konstformer/företeelser som i stor utsträckning tar plats i det offentliga rummet. Trots detta verkar streetart vara den av dessa två konstformer som oftast flyger under radarn när det gäller debatten kring klotter och skadegörelse.
Två exempel på detta bifogas nedan genom två artiklar som publicerats i VLT under december och januari månad. Med detta vill jag egentligen inte säga någonting speciellt utan mer peka på att det är ett intressant fenomen när det kommer till att förlåta vissa motiv och fördöma andra utifrån estetiska egenskaper.
Hursomhelst…kommande vecka utgörs av några föreläsningar, möten och workshops så efter det borde det finnas en del intressant att rapportera om. Missa heller inte de workshops för allmänheten som börjar under mars-månad på KRSLG2 i Västerås, anmälan görs i receptionen på KRLSG2.
Peace!


